En lätt krökt rygg och händerna kramar handtaget på rullatorn. Hon står en bit ifrån och säger flera gånger att hon inte ska ha något, att hon redan har frysen full. "Men fisken är ju så fin", suckar hon och frågar om hon bara får titta en stund.

Hon berättar att det är andra gången hon är i butiken sedan den byggdes om. Att hon flyttat och inte längre handlar där. Jag berättar att den nya butiken öppnades i mars förra året. Hon förstår inte vad jag menar. "Mars" säger jag, "månaden du vet, januari, februari, mars". "Jaha, du är sydsvensk", säger hon och skrattar lite och härmar mina skorrande r.

Hon står länge och tittar på fiskarna. På de glansiga silvergrå fjällen och de vaga färgskiftningarna i blått, rosa och mörkgrönt. På de oranga och vitmelerade laxfiléerna, på den något rödare öringen. Bläckfisken tycker hon är lite äcklig där den ligger på is med alla  ljuslila armar i en stor hög. Och hon går vidare, skjuter rullatorn framför sig förbi kycklingen och delikatessdisken. Sedan kommer hon tillbaka och säger "det var så länge sedan jag var ute, kan jag inte bara få titta på fisken lite till?".