Lisa bor vid vägarnas ände, någonstans i franska alperna i den lilla byn Vauniéres. Två vandrarhem, tre bostadshus och ett för volontärerna, en liten kyrka och en festlokal.  Omgivet av bergskulisser och ovanför himmelen. Inte så mycket mer. Så litet och fantastiskt vackert.

 

Oslo - Paris - Lyon - Grenoble - Vauniéres. Jag kontrollerade passet och flygbiljetterna hundra gånger och trodde aldrig jag skulle hitta fram till incheckningen, till säkerhetskontrollen och till gaten.

 

Vi kom fram till Vauniéres tidig kväll och då var bröllopsfesten redan i full gång. Vi drack vin tillsammans med de andra volontärerna med diverse nationaliteter. Två svenskar, två tyskor, en vietnames, en mexikan, en lett och en fransman. Vi åt petit chouxer och dansade till fransk dansmusik och ABBA-hits till fem på morgonen.

 

Jag trodde hönsen skulle anfalla men Lisa förklarade att "de tror bara de ska få mat". Vi letade bland all strö och halm efter ägg till kvällsmaten.

 

Jag vaknar av att regn faller mot mitt ansikte. Allt som hörs är porlandet från de fallande vattenmassorna i floden bredvid.

 

Vi bakade kanelbullar tillsammans med franska skolungdomar från Lyon. Min torrjäst vill inte vara jäst och en liten pojk med bruna lockar och hasselnötsögon tycker att denna stackars svenska behöver hjälp med allt. Jag låtsas inte veta någonting för han är så snäll som förklarar saker jag redan visste.

 

När regnmolnen släppte taget om dalen dukades det upp långbord.

 

Vi vandrar upp i bergen och är högt ovanför, så långt upp vi kan komma.

 

Fyra dagar var egentligen allt för kort tid men jag hade bokat tågbiljetter och susade över de franska landsbygderna tills tåget rullade in på Gare de Lyon i Paris.