De två rosenkvistarna var en sorglig påminnelse om att allt tar slut. De små rosa kronbladen var sprött bruna i kanterna, stjälkarna slokade åt varsitt håll. Det lilla vattnet som fanns kvar var gulnat och grumligt. Glaset hade på sina ställen en smutsig hinna liksom saltfläckar. Små insekter flöt omkring på vattenytan.

 

För två och en halv vecka sedan kom hela familjen emot mig på tågstationen i min hemstad. Blommorna var det första jag såg efter att ha kramat alla och mamma sa "vi hade tänkt ta med en solros men den var full av myror".

 

Jag är påväg tillbaka, hem. Sju timmar i buss med tre bananer, en gammal sirapsflaska med apelsinjuice och en busschauför som pratar norrlänska.