Såhär kan man börja ett nytt år:

Frukost klockan halv tre.

Bergsklättring och en stad i mörker. Ljus från fönster och gatlyktor. Husen som ser ut som dockskåp, dålda bakom betongfasader. Älvsborgsbron och lyftkranarna i hamnen. Bortom allt finns havet, en mörk sammetsridå där ingen skiljelinje från himmelen finns. Ovanifrånperspektiv och kyliga vindar som drar genom håret, under vinterkappan.

Vegansoppa.

Någon får en galen idé om att köpa en soffa på Blocket. När det gäller logistik är planen att bära en tvåhundrafem centimeter lång soffa genom Göteborg. Så sitter fyra flickor i en vit soffa på Järntorget som hämtats hos ett arty konstnärspar på Tredje Långgatan. Sedan kan man försöka trycka in den i en spårvagn för att få se människors förvånade ansiktsuttryck när de inte kommer in genom dörrarna.

En främmande människa sänker guarden. Han skalar av den hårdaste av ytor, mjuknar mellan fingrarna som en bit lera man tålmodigt knådar. Och han berättar om ensamhet, om en  misslyckad frimärkssamling och en strokedrabbad morfar. Allt formulerat tack vare en vit IKEA-soffa. (I hans röst hördes stenar falla, från hjärtat).