Det var lite tänkt som ett inbjudningskort, även om det egentligen är hans påhitt att komma.

Det var tänkt som ett varsel om att allting här egentligen är som hemma hos honom. Att man kan se tågen susa förbi mellan husväggarna. Att bussarna stannar vid hållplatsen utanför fönstret på bestämda minuttal. 558:an mot Sölvesborg kör varken lika ofta eller högljudt som bussarna här utanför, men i alla fall.

Ett ark ur en kartbok blev till ett kuvert. En tecknad val fick bli adressetikett. Och han får det imorgon istället.