Jag bor i ett land där det är 20-årsgräns på de allra flesta uteställena. I alla fall på de ställena dit man vill gå, där det är hippt och dansant att hänga. Jag bor i en stad där jag dessutom känner väldigt få personer.

Så det blir helt enkelt ingen bildserie från förfesten. (Vi skulle sitta ihophysta i ett litet kök med vitlackerade skåpluckor, kryddkrukor mot en bakgrund av mörkblått kakel.) Inga bilder från när vi ramlar, eller halkar, ned för gatorna och kramar lyktstolpar. (I den bästa av världar hade vi för ett ögonblick varit i Paris och vi hade snurrat omkring Metro-skyltar istället för gråa gatlyktor). Ingen dokumentation från ett hippt dansgolv. (Där vi känner alla, kan alla refränger och krampaktigt håller om halsen på våra ölflaskor medan vi dansar oss galna tills de tänder ljuset och personligen ber oss att gå hem.)

Nej, så var det inte den här helgen i alla fall. Därimot har jag köpt två tefat och hängt upp på väggen och suttit på ett café och pysslat ihop ett kuvert av en utriven sida ur ett atlas. Fattigmannsestetik. Människor omkring tittade nyfiket på medan jag klippte genom Kamerun, Niger och Libyen. Och så har jag gått på Aker Brygge tillsammans med alla turister som pratar främmande språk och fotograferar. Sådant som man gör.