Jag vaknar och tittar på klockan, 10:38. Några minuter senare, efter att ha vant mig vid att det här inte alls är rummet jag vaknat upp i hela mitt liv, sticker det till i ögonen. Utanför mitt hus finns ett blått och ett rött hus, båda med vita fönster. Ovanför hustaken sprider sig en strålande värme, en liten bit i taget. Och sedan blir det olidligt, jag måste vända ansiktet ner mot kudden för det bränner, det gör så ont. "Varför sa inte den förra hyrestagaren något om det här", tänker jag argt för mig själv. Han nämnde den dåliga värmeisoleringen som gör att det alltid är iskallt i rummet. Han nämnde den dåliga ljudisoleringen och att en hållplats där bussarna går dygnet runt finns precis utanför fönstret. För idag är en dag då ingenting är vackert, inte ens en soluppgång över ett hustak. Trots att jag är i en stad där det är hemskt kallt och bara snöar, så spelar det inte någon roll. Inte idag.