Jag kan urskilja hans stämma bland hundra sorlande röster. Konversationerna innan gudstjänsten var lågmälda men studsade mellan kyrkväggarna. Klangerna spreds och dämpades i en osynlig härva av ljudvågor. Jag tänkte mig ljuden som ringar på vatten, att de avtar och förstärks beroende av varandra. Ett spektra av tonhöjder. Sopran, alt, tenor, bas. Och jag kan urskilja hans röst bland så många andra. 

Egentligen skulle bara gå ut på Aker Brygge, men han frågade "ska vi inte gå hittåt istället?". Så vi gick över en landgång och på en liten färja. Ingen av oss visste vart färjan gick, men det gjorde inte så mycket. Vi kom till en liten hamn med bussförbindelser och en kiosk, vi promenerade i lätt duggregn och tittade på sommarstugor. Jag var kissnödig och frös men det gjorde inte så mycket. Ingenting gör så mycket på söndagar.