Bland all höstångest och nedstämdhet fanns lördag. Folkmusikförmiddag på musikskolan med min gamla ensemble som var på Irland i våras. Så mycket skratt att det stundtals inte gick att spela, jag blev så väldigt glad och upplyft av sällskapet och musiken.

Och en hemlig utflykt till Hällevik. Vi tittade på vackra hus i klara färger med vita knutar, balkonger, punschverandor och hemliga igenväxta trädgårdar. Vi gick runt i hamnen och tittade på båtar och sjöbodar. Satt vid havet och funderade vilket vi båda tycker så mycket om. Eftermiddagsljuset var sådär som det kan vara i början på hösten när allt går i gult och orange, när solen inte når ända fram och man önskar att halsduken gick att vira ett extra varv omkring halsen. Ett minne att spara för mörkare tider.