Det sista av sommaren är borta nu. Hon visnade bort på mitt fönsterbräde i en liten vas jag hittat på second hand. Golvet är fullt av förtvinade kronblad.

Jag köpte fröpåsen i våras när livet var lika ljust som aprilhimlen och snurrade hisnande fort. Naturligtvis glömde jag bort att plantera den, solrosor ska ju drivas upp i en kruka innan de planteras ut. Mamma hittade de stackars fröerna och satte dem i jord, ganska sent men ändå. Därför dröjde de kvar tills nu. Ute vid kaninburen och borta vid cyklarna på husgaveln har de funnits på meterhöga stammar som små skinande solar. Några hamnade på ett nattduksbord i ett pojkrum. De minsta har jag hållit för mig själv men nu är de slut.   

Jag har svårt att vänja mig vid tanken att det redan är oktober. Inte bara i almanackan utan också i höstregn och kyla. (Jag har svårt för det faktum att tiden går för sin egen skull.)