Det hela började med ett trasigt dörrhantag till kylskåpet och en ännu trasigare kortläsare i en Hemma-butik. Mormor blev upprörd och trodde någon hade tagit alla hennes pengar. "Får jag prova en gång till?" frågade hon och tryckte ner kontokortet i läsaren för tredje gången. Ännu mer upprörd blev hon när hon fick använda sina finaste sedlar, dem skulle hon ju spara.

Väl hemma ringde mormor kundtjänsten på SEB och allt var som det skulle igen. Så kom min morbror Mats med en artikel ur SvD om vad pengar egentligen är, en text som smått skrämde mig också. När mormor fick veta att hennes pengar inte alls finns på banken, utan lånas ut till någon annan (det är ju så det fungerar lite förenklat) blev hon upprörd igen.

Hon hade stundtals planer på att åka och ta ut alla sina tillgångar och gräva ner dem i trädgården. Lyckligtvis hade hon glömt detta projekt imorse.