Det blåser en glädjestorm över jätten Jorm. Sången från en av slutscenerna i filmen Dunderklumpen snurrar runt i huvudet på repeat.

Och jag tycker om när det blåser. Jag tycker om de plösliga vindvirvlarna som drar upp vissna löv och kastar iväg dem långt bort. Jag tycker om att titta på människor som förtvivlat kämpar med sina paraplyn i regnrusket. Jag tycker om fladdrande halsdukar och mössor och hattar som blåser av. Jag har virvlat runt i stan i flera timmar. Advent och julskyltning. Och vi hör klockorna ringa, känner var hjärtas fröjd. Barn sprang omkring och bjöd på pepparkakor och i varje gatgörn stod musikklasser eller körer och sjöng. Marknadsstånd som erbjöd glögg och halmbockar och julkransar och alla möjliga mystiska hantverk. Have yourself a merry little christmas. I affärerna står människor och pratar i telefon, de frågar vet du vilken färg det är på ljusen i mammas vitrinskåp medan de vänder och vrider på en ljusstake.  Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem. Överrallt hör överraskade hälsningsfraser. Skiner på barnet i stallets vrå. Men oj det var länge sedan och jaha så var det dags igen att handla julklappar. Glans över vita skogar. Denna eviga fråga om man vill ha sakerna inslagna. It's christmas evning. Alla dessa idrottsföreningas som säljer Bingolotter och grillad korv. Jag står inne på en dyr presentaffär och letar bland exklusiva teförpackningar men konstaterar att alla sorter verkar äckliga trots förföriska namn på förpackningarna. Rosépeppar, hibiskus och kardemumma.

Och jag stormar omkring och funderar på vad man köper till någon man tycker riktigt mycket om.