Få saker gör mig så glad som när jag hittar handskrivna brev bland alla räkningar och reklamblad.

Jag känner väl igen de lekfulla bokstäver som dansat över kollegieblocken i skolbänken bredvid mig under hela gymnasiet. Nu formar de mitt för- och efternamn, min adress, postkod och bostadsort. Hon brukade skriva mittemellan de förtryckta raderna, bara för att, vilket fick förbryllade lärare att fråga varför. Ett blått frimärke med ett kvinnoansikte i profil och texten La Poste France. Tuschpennan i samma färg har med två streck strukit under La Suéde.

Från Lisa i Frankrike. Jag sparar brevet oöppnat lite till.