Kransar av lingonris, vita särkar och rött sidenband om magen. Textrader nedskrivna på ljusmanschetter utklippta ur papptallrikar. Mörker, levande ljus och stämsång. Som så många gånger förrut vid den här tiden.


Mellan tågen försökte jag reparera lilla Annies hals med honungste och lussekatter så hon skulle orka sjunga.


Och under föreställningarna tänkte jag att det här har jag gjort allt för många gånger nu.